Hej Claes! Tack för din bok! Den har varit ett enormt stöd för mig, sedan den grova fysiska och psykiska mobbningen av vårt sexåriga barn äntligen kunde styrkas, av ett annat barn som fick nog, när de vuxna under nästan två terminer kallat vårt barn lögnare. Vårt barn försökte berätta. Men tystnade. Från dagliga sparkar, knuffar, slag och dödshot- till att äntligen få det "svart på vitt" att mobbningen förekom. Rektorns inställning var ändå; vi har ju en bra skola, här förekommer ingen mobbning. Det är över 500 elever på skolan. Vårt sexåriga barn tog en kökskniv och skulle döda sig själv. Sex år!!! Det har gått en tid nu. Men vi kämpar fortfarande med en skola där naiviteten är stor. Jag är en enormt besvärlig förälder, såklart. Även om mobbningen tycks ha upphört av vårt barn, eller till största del iaf, så når mig berättelser om andra barn som far så himla illa på skolan. Barn som inte kan ha sina ytterkläder i korridoren som de andra för att de får sakerna stulna eller kastade i toaletten, utfrysning, skitsnack, vissa barn som pekas ut som de som ska jagas och brottas ned varje rast. Jag och en annan förälder vill starta upp en föräldragrupp. Det behövs så väl. Men vi känner oss lite vilsna- hur ska vi börja? Hur ska vi gå till väga? Hur ska föräldragruppen utformas? Hur ska vi nå ut till de andra föräldrarna? Vilka instanser borde vi kontakta? Vilka borde vi ha ett samarbete med?...
Svar på detta inlägg:
|
