Psykisk ohälsa, att man ”inte mår bra” innebär mycket mellan att man inte orka fungera som vanligt och att vara i behov av att vara ensam eller behöver tala med någon om något som hänt. Men det är inte detsamma som att man är sjuk, i behov av vård. Ofta kan det räcka då med någon vuxen som frågar:-Hur mår du? Jag ser att du är lite dyster. Har det hänt något?

Det är om man inte mår bra under en längre tid eller inte kommer ur det som hindrar att man mår bra igen som det kan det utvecklas till till exempel en depression. Därför är det av allra största vikt att observera den som inte mår bra så tidigt som möjligt.

Redan i förskolan och skolan är våra unga omgivna av vuxna som noterar avvikande beteenden, utåtageranden, barn som isolerar sig, aggressivitet, härskartekniker, ensamhet etc. Men vart vänder man sig som lärare med sin oro för sin elev?

Det borde vara en självklarhet att varje skola har sitt fokus på att ett barn omedelbart får hjälp med sin personliga utveckling, som det står i skollagen. Långt innan det leder till stora långdragna utredningar. Skola och vårdnadshavare måste arbeta upp ett förtroende och samarbete kring varje barn.

Det finns redan skolor som arbetar så. Varför inte alla ?