Minnesstunden 2010

a44215f8037e2116f69eb9cfbc600745-20100429091009nyhet_huvud

015Tar ställning mot mobbade
2010-04-29: Det var debatten som följde efter Måns tragiska död, som gjorde att Sverige fick ett Barn- och elevombud. Det förklarade Lars Arrhenius, som för andra gången rest från Stockholm för att vara med vid utdelningen av stipendier ur Måns minnesfond. 18-åriga Linnea Andersson och 15-årige Simon Petersson blev årets stipendiater.

Lars Arrhenius säger att han är övertygad om att mobbning går att stoppa. Men att detta kräver ett systematiskt arbete i skolorna. Och att de vuxna lyssnar på de utsatta eleverna och tror på dem.

Om just detta att som offer bli trodd och inte själv skuldbelagd handlade en stor del av samtalet mellan Barn- och elevombudsmannen Lars Arrhenius och journalisten och debattören Katarina Wennstam.

Båda hade rest till Lerum för att vara med vid den årliga stipendieutdelningen till minne av Måns Jenninger, som tog sitt liv för fem år sedan, bara 14 år gammal.

– Skolans fokus är i första hand på resultat, i andra hand på att skapa trygga miljöer, konstaterade Lars Arrhenius och påpekade att lagen faktiskt är mycket tydlig i elevers rätt till en trygg skoldag.

– När jag började mitt jobb för fyra år sedan var vi tre, fyra personer som tog hand om alla frågor och anmälningar. I dag är vi tolv och ska snart utöka ytterligare.

Förra året tog han emot 600 anmälningar. Första kvartalet i år har han redan tagit emot 250.

– Det tolkar jag som en ökad medvetenhet hos elever och deras föräldrar att kunna ställa krav på skolan.

– Nio av tio skolor vi granskar lever inte upp till lagens krav.

Trots det tunga besöket fanns det dock inga representanter för skolan eller Lerums kommun på plats i publiken.

Lars Arrhenius, Katarina Wennstam och skådespelaren Rickard Wolff betonade dock alla att det kändes både självklart och viktigt att närvara och visa på hur angelägen frågan om att motverka kränkningar och mobbning är.

– De tidiga tonåren var de värsta i mitt liv. Så djävligt blir det aldrig mer igen, förklarade Rickard Wolff innan han sjöng sin egen sång om att vara 13 år.

Att det är tufft att gå på högstadiet skriver årets båda Måns-stipendiater under på.

18-åriga Linnea Andersson var klasskamrat till Måns och fick själv lida för att hon ställde upp på hans sida, mot mobbarna.

– Det blev inte bättre förrän jag började på gymnasiet, säger hon.

Det som hände Måns har dock för alltid präglat henne och gjort att hon på olika sätt engagerat sig i kampen mot mobbning – både som kamratstödjare i andra sammanhang.

– Det är en stor ära att få det här stipendiet, förklarade hon.

Simon Petersson håller med. Det var hans lärare, och förra årets Måns-stipendiat, Patrik Johansson, som nominerat honom för sitt orädda och engagerade sätt att ställa upp för andra.

– För mig är det självklart att ingripa när jag ser något som inte är bra. Men jag går inte runt och tänker att nu ska kämpa mot mobbning, säger Simon Petersson och tillägger:
– Det är nog mer så att jag försöker göra så att alla får vara med, än att jag går emellan i ett bråk.

Fast det har hänt det också medger han. Simon tror dock att en viktig ingrediens i att han vågar ingripa är att han går på en liten skola och känner alla.

Nu går han i åttan och ju äldre man blir ju lättare är det att säga ifrån.

– Jag blev jätteförvånad över att få det här priset. Men det är klart att nu känns ännu viktigare att jobba för detta.

Christina Lundin
christina.lundin@lerumstidning.com

Kommentera