Om Måns

Hur var Måns?

thumb2_20051213150514 Måns ville ha roligt. Han älskade liv och rörelse. Han drog gärna igång saker och var noga med att alla fick vara med. Orättvisor tyckte han mycket illa om. Då sa han ifrån. Både till lärare och jämnåriga.

Måns pratade gärna, mycket och ofta. Ville alltid berätta. Ville locka till skratt. Vände ofta på ord och meningar. Sa: –Kat röf netam, i stället för -Tack för maten. En del hade svårt för det där.

Funderade också mycket. Om historia, om människor, om händelser. Hur var det förr? Varför blev det så? När hände det? Var nyfiken på allt och ville veta. ”Lillgammal” och ”Besserwisser” kallade lärarna honom. Det fick vi veta när han var död.

One Response to Om Måns

  1. Tomasz Striner says:

    Har läst om Måns och berörts av hans öde. Hur kan en ung kille på tretton år välja att ta sitt liv är egentligen obegripligt för mig, inte minst eftersom han hade så mycket att leva för. Inte bara sina talanger, utan även en familj som älskade och brydde sig om honom.

    Vet av egen erfarenhet att då vi ställs inför en omgivning som vill oss illa det endast är vi själva som slutgiltigt kan bestämma över hur detta ska påverkas oss. Även unga människor vill ha ett liv där de själva har kontroll över det som påverkar dem, och därför håller kampen mot det onda för sig själv. Här är det dock fråga om ett lotteri med ödesdigra nitlotter. Vissa klarar av att hantera andras förkastliga beteende mot dem, andra gör det inte utan låter det onda som riktas mot dem och ta över. I Måns fall har detta resulterat i en tragedi, inte bara för honom själv utan även för alla dem som älskat och fått ta del av hans positiva sidor.

    Desto mer annorlunda än människa är desto mer hårdhudad bör hon vara inför dem som inte kan acceptera hennes skillnader. Tyvärr är detta en av livets realiteter, även om mångfald är det som gör det möjligt för oss att kunna utvecklas som människor. Frågan här blir därför hur de som sticker från sin omgivning ska bli så hårdhudade att de inte själva förändras till att likna dem som vill skada dem eller förlorar sig själva? Kring detta tänkte jag när jag läste om Måns. Och jag tänker på det fortfarande.

    Tomasz Striner, Malmö

Kommentera